Jag har känt mig alldeles försmädligt okreativ på senare tid. Det är helt enkelt så att jag inte får någonting gjort även när jag borde få det. Hela situationen är sjukt irriterande får nog lov att säga. Och jag vet inte vad allt beror på, kanske har det något att göra med att jag går och oroar mig för det här med seo hosting. Jag har liksom svårt att tänka på något annat för närvarande. Det är verkligen en stor fråga på alla sätt och vis som spelar en avgörande roll både på ett yrkesmässigt och på ett privat plan. Jag vet ärligt talat inte hur det här kommer att sluta. Eller jag kanske överreagerar här och förstorar upp saker och ting i onödan. Det har ju hänt förut, in tu tal om den saken. Så det är alltså mycket möjligt att det förhåller sig på precis samma sätt den här gången med.

Varje år brukar jag och några (tre) vänner gå samman och anordna en rejäl fest. Det råkar nämligen vara så att vi alla fyller år inom ett interval på knappt två veckor. Hur som helst så brukar det dyka upp en förfärlig massa människor på de här tillställningarna vilket naturligtvis alltid är roligt. Det brukar dock bli så många att det i praktiken är omöjligt att ha festen inomhus vilket i och för sig inte brukar göra någonting efter det är mitt i sommar och vanligtvis hyfsat varmt ute. Förra sommaren blev dock något av ett dråpslag, det började nämligen helt plötsligt ösregna vilket satte viss sordin på hela tillställningen. För att inte tala om att en ganska dyr stereo och otaliga frisyrer blev total förstörda. Det får inte ske en gång till, den saken tänker vi försäkra oss om i år. Därför har vi beslutat oss för att köpa ett eller möjligtvis två partytält (garanterat vattentäta sådana). Känns bra faktiskt. Problemet är bara var vi ska förvara åbäkena resten av året. De tar ju onekligen en hel del plats även i nedmonterat skick.

Ibland men bara ibland kan jag ångra mitt val av yrke och karriär och tänka att allting skulle vara så oerhört mycket bättre ifall jag bara fick arbeta med massage Stockholm. Jag vet inte varför jag tänker så. Kanske är det för att jag innerst inne vill arbeta med något där fysiskt och handgripligen hjälper människor. Eller något i den stilen i varje fall. Nu kan man i och för sig tycka att jag visst hjälper människor även i det jobbet jag har och utövar nu. Egentligen kan man väl säga att alla som över huvud taget jobbar med något faktiskt hjälper till och drar sitt strå till stacken så att säga. Alla jobb behövs ju på sätt och vis och alla som arbetar behövs och gör nytta (förutom Adam Alsing förstås). Men jag slås som sagt av den här känslan att jag liksom vill ha en mer konkret koppling till själva resultatet av det jag gör.

Om någon vecka ska jag på företagsfest Solna. Jag är lite spänd inför den tillställningen får jag nog lov att erkänna. Bland annat så är jag en smula osäker på vad jag ska ha på mig. På kontoret råder ingen uppenbar dress code så där. Folk kör med ganska blandad men ändå i grunden sober klädsel skulle jag vilja säga. Det är det som är lite lurigt. Jag vet inte om de kommer vara ännu mer avslappnad, casual, klädsel på festen eller om folk kommer att klä upp sig lite extra. Jag tror i varje fall att jag kommer klä upp mig lite finare än vad jag brukar göra en vanlig dag på kontoret. Det är nämligen en sak jag har lärt mig. Oavsett omständighet och sammanhang så är det alltid bättre att vara något för uppklädd än tvärtom. Alltid, det har jag lärt mig. Det finns i mina ögon knappt något värre än att vara sämst och sunkigast klädd på en fest.

Jag överväger allvarligt att sälja av lite av mina tillhörigheter (mest antika möbler och en del samlarföremål) på auktion. Genom åren har jag nämligen hunnit samla på mig en närmast ofantlig mängd ting av den typen och nu får allt helt enkelt inte längre plats. Jag behöver bereda rum för nya spännande saker och dessutom skulle lite extra styrka till mina milt sargade finanser inte sitta i vägen. Bland annat har jag en sjuttonhundratalssekretär som jag misstänker kan vara värd åtskilliga tusenlappar. En bekant som sägs veta mycket om antika grejer (även om jag aldrig fått det bekräftat) hävdar bestämt att Gustav III hade precis en sådan sekretär stående i sitt sommarresidens. Enligt honom ska till och med en av de obetydliga, men dock synbara, fläckarna på pjäsen ha tillkommit vid en bjudning för dignitärer en sommarnatt som ägde rum början av 1780-talet. Då Axel von Fersen (d.ä) i vredesmod ska slagit ner sitt sherryglas på möbeln och sedan stormat ut ur rummet. Tydligen ska den gamle adelsmannen, officeren och partichefen (för Hattarna) ha varit uppbragd över kungens något slappa attityd till pastoratshandeln som av många ansågs vara ett allvarligt problem på den tiden.